Jorbruksministern i nordiskt svineri

08 augusti 2009

eskil erlandssonSveriges jorbruksminister, statsrådet Eskil Erlandsson (c), har hamnat i en politisk härva som hotar växa honom över huvudsvålen. Det grymtas allt ilsknare i våra nordiska grannländer.

Inte sedan Torbjörn Fälldins dagar har Sverige haft ett statsråd som med sådan uppenbar tydlighet tillhör bondeståndet. Hr Erlandssons knipsluga blick, väderröda äppelkinder och ålderdomliga dialekt signalerar glesbygd, avfolkning och bidragstagande. Kort sagt; en centerpartist av den gamla, fina stammen. Med ett ben i riksdagen och ett annat i LRF. Och det tredje i Bryssel, alla jordbruksbidrags moder.

Om nu bara Erlandsson hade fått fortsätta med sin dagliga lunk hade allt varit gott och väl; inviga ko-mässor, besluta om gris-bidrag och dessemellan vallas runt i Bryssel av språkkunniga medarbetare. Om något år hade det väntat en trevlig landshövdingepost någonstans i glesbygden. Nu är allt detta satt på spel bara för att Carl Bildt inte hade tid med Danmark och fisket.

Det besvärliga är att det Greenpeace vill göra på svenskt vatten är helt lagligt. Så det hade varit smartast av Erlandsson att förklara detta för danskarna. Men, den gode jorbruksministern gjorde tvärtom och skrev en debattartikel mot Greepeace och för Danmark. Eftersom Erlandssons dubbelspel var så uppenbart så avslöjades det efter ett par timmar. Sen stod han där med trynet i leran, så att säga. Likt Särimner så ställer sig emellertid Erlandsson raskt upp igen, hel men kanske inte så ren. Eftersom Erlandsson är gammal i gården så vet han att anfall är bästa försvar. Mycket lägligt råkar då en förvirrad norsk professor anklaga svenskar i allmänhet för att vara dumma. Erlandsson ser sin chans och likt en vildgalt går han till nationalistiskt motangrepp.

I ett utkast till pressrelease i Norge-frågan uttalar Erlandsson att norska är en sorts förenklad danska, som i sig är ett mycket primitivt språk. Norge är ett land som han har svårt att respektera, eftersom det finns så litet jordbruksmark. Det är bara fjäll och havsvikar. Det är för övrigt enbart på grund av svensk givmildhet och överseende som Norge existerar som nation. Redan vid freden 1658 erbjöds Sverige att få Norge, men vi nöjde oss med Trondheims län. När Carl XII planeligt invaderade Norge sköts han av en mördare, annars hade Norge tveklöst varit svenskt idag. Vid unionsupplösningen var Sveriges flotta och armé beredda att krossa Norge, men av broderlig fredsälskan så avstod vi frivilligt från detta. Så snart Sverige erbjuder Norge våra tjänster så möts vi att spott och förakt, senast när vi ville bjuda in Norge till samarbete om JAS Gripen. Och detta högmod finns i ett land som har olja och fiskodling som huvudnäringar. Norge saknar näringsliv, industri och, framförallt, ett rejält jordbruk. Och nu anklagar Norge oss för att vara dumma för att vi inte förstår deras primitiva språk. Trots detta vill jag sträcka ut en hand. Det finns ett liv efter jul, som grisen sa.  Norge har nu chansen att en gång för alla ta språnget in i 2000-talet och sälla sig till de västliga civilisationerna; ersätt bara norskan med svenskan! Så är ni välkomna in i EU, där civiliserade länder är medlemmar. Och förresten; sluta mörda sälungar också…